Jag vill ha förändring, nej jag KRÄVER förändring!
Nu har många av inläggen handlat om skolan. Ni har nog förståt att vi kämpar för att få rätt stöd åt våra barn.
I något av inläggen berättade jag även hur trött jag är. Hur svårt det är att räcka till och samla nya krafter.
Jag vill förklara lite. Jag är medveten om att mycket kan upplevas som "gnäll". Jag vet att det finns många bra och engagerade lärare, runt om i landet. Vet även att alla familjer kämpar för att få vardagspusslet att gå ihop.
Men vad är det jag vill ha av skolan och samhället Vad handlar allt "gnäll" om?
Jo det jag vill är, det alla föräldrar vill. Jag vill att mina barn ska få en bra undervisning, jag vill se mina barn lyckliga och jag vill att de ska få en möjlighet att förverkliga sina drömmar. Jag vill att de ska känna stolthet över vilka de är. Jag vill att mina barn ska känna att de duger.
Det jag kräver av skolan och samhället är, att de ska ge mina barn möjligheter att klara av skolan. Jag vill att de ska se barnet bakom svårigheterna. Jag vill inte se ångest och förtvivlan varje gång de misslyckas, eller någon kommenterar deras beteende.
Jag är övertygad om att det aldrig kommer bli en förändring, samhället kommer aldrig se de underbara individer som finns bakom diagnoserna och anledningen är okunskap.
Ända sättet att skapa en bättre värld för mina barn är att sprida kunskap om deras svårigheter.
När jag skriver om våran vardag, ger jag er en inblick i vårar liv. I mina barns liv, ni får en skymt av den desperation, förtvivlan och maktlöshet jag kan känna.
Tyvärr har det inte varit många "bra" stunder som jag kunnat dela med er. Men jag hoppas att de kommer.
Det jag vill ha, det jag kräver är förståelse. Förståelse för att vi alla är olika. Förståelse för att mina barn inte är sina diagnoser, utan har dessa svårigheter. Förståelse över vad alla dessa diagnoser innebär. Förståelse för att de är människor med drömmar och förväntningar. 
OBS!! Bilden är inte min utan lånad från internet
